Semesterdag 13

Det finns vissa ställen man kan ta sig till där det känns som om man helt lämnar vardagsstressen bakom sig och bara känner stresshormonerna och blodtrycket falla till mer hälsosamma nivåer. Det är vid sådana här tillfällen men blir påmind om att det är de små sakerna, de små händelserna och de enskilda individerna som betyder något. Nedanstående bilder illustrerar en liten del av en sådan liten resa som brukar tas minst en gång per år.

Jag låter härmed bilderna och bildtexterna tala.


Vår resa har redan börjat när vi slängs rakt in i händelsernas centrum med en ofrivillig reseledare (åtminstone på dessa bilder) som här ses stämma i bäcken.


Hugaligen, innan vi stämmer denna bäck måste vi fors(k)a lite.


Nu ska vi se... Jag vill så gärna ropa hej, så jag måste ju ta mig över på något sätt.


Såja, med lite stöd ska det nog gå utan att braka käpp(!) rätt åt h-e.


Detta är faktiskt inte en scen från inspelningen av "Bilbo", utan är enbart returresan av bäckenöverfarten -- då får man väl ropa hej då?


Ryktet gick snabbt och åskadarna ökade snabbt med oändligt antal procent.


Åter på torra land var det dags för en het idrottsgren -- insektstennis.


Vi bryter här in med lite industrihistoria, ty det är inte många som vet att Benco-verken år 1968 köptes upp av Electrolux så att de därmed kunde presentera sin första egenproducerade golvdiskamaskin. Är det någon som firade detta 40-årsjubileum i fjol?


Efter förmiddagens ansträngande övningar behövdes lite näringsintag, varpå ett närliggande trädgårdsland ockuperades.


Hmm, vad kan det finns för godsaker här inne måntro?


Eller här? Det bäret ser mumsigt ut!


Vänta, nu har ju reseledaren bara barkat iväg. Hallå där, vad letar du efter!?


Aha, en spegelblank sjö! Inte illa -- då förstår jag språngmarschen!


Hmm, jo, även detta vatten uppvisade en förvånansvärt hög grad av fuktighet.


Nu fattas bara mat, bättre väder och några kalla öl -- sen är det fullbordat!


Dags att bege sig vidare -- vad kan vi tänkas finna här?


Oj, badbrygga med badande individer!


Men vänta nu -- någon befinner sig i en konstig position över vattnet!


Och här har någon -- oklart vem -- brutit vattenytan med ett mastodontplask. Aj, aj, aj...


...vi är inte ensamma -- en oblyg paparazzifotograf gör oss sällskap. Nu gäller det att se saker objektivt och inte tappa fokus.


Vi smyger undan och drar vidare på denna väg -- fullt i klass med vissa så kallade riksvägar...


Helt öde är här inte.


Ett sedan några år obebott hus som om det kunnat tala hade kunnat återge ett litet människoöde.


En byggnad som kräver en del underhåll för att återfå sin forna glans.


Under flera år fanns här en lapp som varnade för ras...


...och det visade sig nu att varningen var befogad.


Resan började lida mot sitt slut och eftersom klockan började bli mycket så var vi tvungna att bege oss genom ur(!)skogen.


Tillbaka på Gå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0